En helt vanlig söndag i mars

Vid tidig timma blir man upplockad av en av Rambergets viktigaste spelare, vid sidan om planen, nämligen Mamma Karlsson. Vi åker mot Odinsplatsen, och där får vi se något som väcker skrattet hos oss båda. De två murängprydda killarna som kommer gåendes är Capi och Dany, där en ger skenet av att vara alldeles för pigg för att man ska tro att det är sant, och den andra bokstavligen hasar sig fram när han går.


Vid tidig timma blir man upplockad av en av Rambergets viktigaste spelare, vid sidan om planen, nämligen Mamma Karlsson. Vi åker mot Odinsplatsen, och där får vi se något som väcker skrattet hos oss båda.
De två murängprydda killarna som kommer gåendes är Capi och Dany, där en ger skenet av att vara alldeles för pigg för att man ska tro att det är sant, och den andra bokstavligen hasar sig fram när han går.

I bilen får vi fortsätta skratta åt bland annat när det plötsligt hörs ett mumlande;
”jag har sjungit kareoke”, vilket tydligen inte ens hänt, och väl framme vid ishallen visar Dany sin gentlemannasida när Mamma Karlsson får bära lådan med mackor, och Dany kläcker ur sig nåt i stil med ”jag går bakom och ser till att du inte snubblar”.

Kan det bli bättre? När det kommer till Ramberget- så självklart.
Några timmar senare kom killen som gick hem först, Kalmar, och inleder dagen med 2 korv med bröd, vilket innebär 2 bröd med 3 korv i varje.

Hockeyn då?
Vi mötte Flyers i sista matchen, och vid vinst skulle det ge oss finalplatsen.
Kort om matchen går väl att säga att jag tror Flyers sköt 5 skott på två perioder. Det säger det mesta, och matchen slutade 7-1.

I finalen skulle troligtvis Dallas, laget från typ Gislaved stå, men så blev inte fallet, då Duells fick till en skrällseger i en rafflande ”semi” där allt avslutades med straffar.

Vet inte hur trötta Duells var efter den fina skalpen mot Dallas, eller om det blivit annorlunda om de fått längre vila inför finalen, för där var det aldrig något snack.
Visst stod de upp okej stundtals, men 8 – 2 på två perioder talar sitt tydliga språk.

Ett skönt jubel utbröt när vi bärgade segern i cupen, men tyvärr fanns inte ”snackarn” Roger på plats, vilket inte gjorde pristutdelningen sådär klockren, även om Tichen snyggt klev fram och gjorde det med beröm godkänt.

En mkt trevlig helg avslutades, och för att inte glömma någon riktar vi ett stort tack till alla som på något sätt var inblandade i cupen.
Dock ett speciellt tack till vår fina publik, som ju dessutom bjöd på ett fint tifo under lördagen, som jag glömde berätta om, och slutligen såklart till vår underbara coach Tichen.
Var en fröjd att se honom in action i båset under helgen, och han lovade oss inför finalen att han skulle fortsätta nästa säsong om vi vann.
Det är bara hålla tummarna för att det kan lösas och bli så.

Det finns säkerligen tusen saker till att berätta om cupen, men det får räcka såhär nu.

Lämna ett svar

* Namn, e-post och kommentar är obligatoriskt

Chalmers Blue

Ramberget HC

Tisdag 20 november 21:05