Holabandola-match.

Ja, det blev lite holabandola över det hela denna match. Nu var väl Hola bandola band lite sådär politiska när det åkte runt i en sjysst buss på 70-talet, men ordet känns ju även nära hallabaloba som man ibland kan säga, säger ni, och genom att använda holabandola istället kunde jag ju få till en bra bild. Lång mening, tamefan! Vi vann i en, för oss, konstig match, och vinst är ju i vilket fall som helt jävligt skönt och roligt.


Ja, vad fan ska man nu säga om detta då?

0-2 efter typ 5 min. 2-2 efter typ 10. Sen var det väl 4-3 efter första perioden, 7-4 efter andra och 8-6 efter sista.
Som Hebbe sa – detta är ju en sådan match som tränaren/na hatar, men publiken älskar, och det kanske ligger något i det.
Som ”åskådare” i båset var det en smått jobbig upplevelse, fast sen vet man ju samtidigt att min hjärna är som min hjärna är.
Jag vet nog faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva/tycka om matchen igår. Det finns nog kanske massor att skriva om, men ändå väldigt lite.

Att vi gör 8 mål framåt är ju förstås kanonbra och det är kanske det man ska fokusera på.
Det är dock svårt att inte tänka på hur relativt mycket man såg på isen som inte var så roligt, och nu är det väldigt möjligt att vissa spelare himlar med ögonen om det jag skriver, och tycker det är blaj, men må så vara då.
Det var ganska många som inte alls verkade vilja göra jobbet så som vi väl vill att man ska göra. Många gled i hemjobbet, gled till båset, tog hellre en lite sväng bort från situationer när det var närkamp på gång, och fokuseringen var från och till märkbart låg.
Vid alldeles för många tillfällen såg man dåligt hemjobb, som visserligen vid vissa tillfällen berodde på trötthet, men det konstiga då blir ju när man ändå tycker sig orka sig på att anfalla igen sen istället för att byta.
Med tanke på hur tajt det var mot Lysekil på bortaplan så tycker iaf jag att det är lite konstigt att så många gled runt i framförallt första period, för sägas skall ju också att det blev mycket bättre på många håll genom matchen.

Nåväl, det där lämnar vi nu.
Många mål blev det, och många snygga. Anfallsspelet var stundtals väldigt snyggt och fina kombinationer blandades med hårda slagskott i mål, men, utan att förta något ur prestationerna, tycker jag Lysekils målvakt väl agerade något medelmåttigt vid många ingripanden.
För att fortsätta på den inslagna vägen med de positiva sakerna så kan man ju påpeka att vi vänder tillbaka matchen bra efter den jobbiga inledningen, och att vi reder ut det hela är ju också starkt.
Att gå ut med 7-4 inför sista och sen plötsligt ha 7-6 på tavlan, ja, då kan man ju lätt förstå att Lysekil nog verkligen tuggade på för kvittering samtidigt som det säkert rörde sig en hel del oro i åtminstone en del av Mys-spelarna i svart. Vi är starka som lag i år, tycker jag och många matcher i år har vi ju tagit oss mer eller mindre tillbaka in i, trots fadäser av diverse slag.
Sen är det ju som alltid lika fantastiskt att vi ger Lysekil ett ypperligt läge på slutet, denna gången genom att dra på oss tre 2:or sista 5 minuterna. Då spelade vi dock väldigt bra i boxen, och sen fixade ju Majk (ja, så stavas det.) spiken i kistan med ett långskott av NHL-klass i öppen bur.

Nu kommer jag inte på något mer att skriva, hörni-ni (östgötska, skribents. anm)

Ja, då ska vi se. Ny dag (tisdag), nya möjligheter till reflektioner och desperata försök att plita ner fler ord så det ser ut som jag faktiskt tänkt/tyckt/kommit fram till något.
En lista tänkte jag. Det är bra. Listor skriver jag ganska ofta. Genomförandeprocenten av sakerna på dessa listor brukar dock vara låg. Intressant veterne.

* Nykomlingarna
– Både Jocke och Lövet gjorde mål mot Lysekil, vilket såklart var väldigt roligt. Båda visade därtill uppoffrande spel på isen, vilket kanske var än roligare.

* Heta spelare
– Emil och Dan fortsätter vara heta på målfronten.

* Sekket
– Såg bra ut med många gubbar i båset där på andra sidan, trots att de började med att glömma klockan och sedan inte stängde av musiken helt under hela första perioden. Kanske det nya- bakgrundsmusik.

* Styrka i laget.
Att vinna trots att man spelar sådär är inte helt fel.

Ne, fan, jag lägger ner nu.
Trollhättan på lördag. Då måste vi vara med från första nedsläpp och ta fram hockeykunnandet över hela banan igen.
Tills dess. Må väl, mys lugnt.
Just ja. Det ryktas om träning på fredag också. Mysigt!
Hej och hå, en flaska med rom.

5 svar

12-02-15 | 11:16

De var då satan att Lions skulle klå Trollhättan då, nu halkade vi ner till femte plats i tabellen. Två avslutande vinster tar oss iaf garanterat upp till fjärde.

Träning fredag 20.30, helt korrekt.

12-02-15 | 12:05

Jag skyller på dålig utrustning i secket.

12-02-15 | 12:44

Tror bara det var jag som tänkte på det:)

12-02-15 | 12:57

Allt e sagt i ref

5+ Jocke

4+ Emil

3+ Mike

2+ Lövet

1+ Danne

12-02-15 | 13:10

Det är lite sådär småhäftigt att sitta i sekket och uppleva en match behind the scenes. Hebbe sitter där majestätiskt och håller koll på alla bitarna, skäller ut folk som missar klockan samtidigt som han oroar sig för sudden när vi leder med 7-3 för att sedan helt plötsligt sprida ett härligt lugn när vi spelar 3 mot 5 sista minuterna.
Sen tycker jag att det är kul att alla som sitter i sekket också drar sitt strå till stacken och även hjälper till… 😉

Lämna ett svar

* Namn, e-post och kommentar är obligatoriskt

Chalmers Blue

Ramberget HC

Tisdag 20 november 21:05