Varberg vs RHC -novellen/romanen.

Att skriva en hemtenta är svårt och inte speciellt roligt. Att skriva om en söndag i Veddige, är lite svårt, men väldigt roligt. Sen om någon klarar av att läsa vad som i det närmaste likna en hel roman, ja, det skiter väl jag i (hoppas någon orkar läsa iaf).


Med fotbollsmatcher, resor, sjukdomar, skador och jag vet inte vad, så fick vi tillslut ihop 15 man, varav 3 målvakter, som åkte ner till mörka Veddige, där vi aldrig tagit poäng.
Med tanke på att vi var 3 målvakter, men utan coach, tog jag den platsen, då ju jag har ruggiga coachmeriter från en säsong i GIK:s J18-lag.
Det jag dock alltid glömmer, är att jag på den tiden var den som drev på laget, och kanske kom med lite småinlägg här och var- jag var alltså oftast inte den som höll koll på femmorna, boxplay, powerplay osv osv.
Det märktes….

De roliga minnena som ligger fint i min alltför ofta feltänkande hjärna tar sin start redan tidigt på dagen, vid samlingen.
För det första visade Gräsmyr upp en tidsplan som bara kan jämföras med Kalmar (Stigs Center – Rambergsvallen- 2 minuter, inga problem).
När man sedan anländer till hallen har Konkell, iklädd coola stekbrillor problem att komma ut med sina lilla bil genom grindarna vid hallen.
Jag tog ett kort på bilen, så förstår ni varför jag började skratta gott i Gräsmyrs ”herrgårdsvagn”.
Konkells räzer

Att många blev ganska sena ner till Veddige har väl blivit en självklarhet när vi åker dit, men denna gång fanns det många godkända orsaker.
Eliasson- jobbade och slöt upp 10 min innan matchstart.
Konkell- fick stanna flertalet ggr utefter vägen, då han inte får åka i bilen om det blåser över 3,3 sekundmeter (dvs måttlig vind i seglarkretsar, Bendys anmärknin) för då blåser den av vägen.
Gräsmyr och ”Coach” – När vi såg ”Mammas kök” ligga där, alldeles rött och gulligt utefter vägkanten kunde vi inte låta bli att stanna och käka deras berömda köttbullar med det tillhörande kända moset, som fått höga betyg i allehanda lokaltidningar i Halland.
Sedan kom väl det bästa av allt.
Uppvärmningen startar. Jag går ut och ska kika hur det ser ut. Ser hur Varbergs hela lag åker runt sitt mål. Vrider blicken mot vår sida, och ser där en ensam Peter åka omkring och dra dragskott med hans härliga svängiga skridskoåkning.
Vad kan Varberg ha tänkt?

Till viss del vet vi ju lite om vad de tänkte.
När jag lämnade in matchprotokollet såg de på mig lite konstigt och sa ”kommer ni inte med fullt lag?”
Det visste de att vi inte skulle göra, så det är så jävla mycket spel för galleriet därnere. Likväl så pratade jag lite med en trevlig ledare till dem under uppvärmningen, men när jag sa, angående deras vinstsvit, att vi väl skulle försöka spräcka den, skrattade han mest lite förmätet.
Får igår på träningen dessutom höra att en tapper Ramberget-åskådare hört ledarstaben stå och prata om att vi bara kommer med 12 spelare, att hälften är bakfulla, och de frågade sig tydligen vad vi hade i serien överhuvudtaget.
Såhär i efterhand kanske man i så fall ska vända på det- skall ett lag som inte ens lyckas slå oss vara med i denna serie överhuvudtaget?

Nåväl.
Matchen:
Uppvärmningen.
Det syntes redan på uppvärmningen att Varberg inte direkt trodde det skulle bli några problem. Det jag tänkte på var att de är som många andra lag som tränar mer, de har framförallt en högre kvalitet och procent i passningar.
Farten blev jag inte imponerad över, även om jag som sagt tolkade det framförallt till att de tyckte de räckte med en skridsko i isen denna kväll.
Därtill ser de ut att sakna en målvakt av klass. Cleyton (inte Bobbii) såg som vanligt snabb ut, men likväl som alltid lika flaxig och ”liten”. Andremålvakten tror jag inte ens tillhörde truppen, för han såg allt annat än vass ut.

Period 1.
Att vara coach är intressant, och hur mycket jag faktiskt minns av matchen återstår att se
Tycker vi är med från start i denna match, även om vi redan i första bytet åker på en blytung 2 + 10 på Pontan. En utvisning som till synes var hård, och såvitt jag visste kunde man inte få checking from behind då inte tacklingen kommer in mot sargen, men efter lite research där, så var det jag trodde fel.
I vilket fall som helst är det mer en knuff som Pontan ger, och en 2a hade räckt gott och väl.
Vi reder så när ut boxplayet, men i slutet kommer 1-0 när pucken trycks in bakom Jim.
Oron infinner sig dock inte på något sätt, och inte någon gång under början av matchen kommer det kommentarer i båset att ”nu måste vi vakna”, utan vi är med, spelar enkelt, är med hemåt med 3 man hela tiden, och hugger när vi får chansen.
Skotten blir stora, 20-4 till V, men jag tycker både det låter mycket, samtidigt som Jim direkt i matchen visade att de ölen han låtit rinna ner i strupen kvällen innan inte hade någon som helst betydelse. Väldigt trygg och duktig längst bak.

1-0 BP. Tror det är rafs och rafs framför mål och tillslut slinker pucken in.
1-1 Varberg anser att backen ger bort pucken, medan jag anser att han slarvar, och Gräsmyr hugger blixtsnabbt, snor pucken, och sätter en distinkt halvfladder i nättaket bakom en, enligt målskytten själv, lätt felplacerad målvakt- ”han stod ju bredvid målet”.
1-2 PP- mål där Konkell tar fram specialslaggat, och skjuter från högra fickan rakt upp i bortre kryss.
2-2 Gillar inte när jag inte minns hur mål går till, men 2-2 i slutet av perioden torde ha varit ett psykolgiskt viktigt mål för Varberg, men det påverkar faktiskt inte oss speciellt mycket, varken när det sker eller i snacket som förs i pausvilan.

Period 2.
Troligt snack i Varberg -Ne, fan nu går vi in och fixar detta.
Hos oss gick snacket positivt, just om det faktum att vi är med i matchen och ofta blir bättre ju längre matchen lider, vilket skulle visa sig i period 2.
Vi gör faktiskt en lysande period, där vi t.o.m vinner skotten, och tillåter inte ett, som de skriver i sitt egna ref, håglöst Varberg att komma till några vidare farligheter.
De chanser de får löser Jim med både skicklighet, tur och med hjälp av utespelarna.
Vi vinner mycket närkamper, och striden framför den egna kassen är vår allt som oftast.
Tyvärr försvinner Peter i mitten/slutet av perioden då han brakar in i sargen och drar axeln ur led (det var så va?).

Skott 8-9
2-3 Dan kör en solo-räd med hans special-få-ordning-på-pucken-finter i mittzon, och när han väl inser att backarna tydligen tycker att man ska stå nere vid målvakten så kör han helt enkelt in i den öppna zonen, drar ett rappt skott i steget och 3:an är ett faktum.
2-4 Pontan skjuter, varpå målvakten lämnar en medioker retur, och Backhand-Robin visar hur snyggt man kan sätta en retur från nära håll. Rakt upp i nättaket.
2-5 När Pontan kliver in från vänsterkanten i en 1mot1-situation och drar på ett slagga mot första kryss, vrids mitt huvud först upp mot nätet, för klingen antyder att den stack upp i taket, men plötsligt börjar alla jubla, och jag inser att 2-5 är ett faktum.

Period 3.
Varberg kommer ut väldigt sent till 3e, och jag kan tänka mig att psychocoachen (ska förklara den benämningen i slutet) inte varit nådig i snacket.
I tredje är det bara kämpa som gäller, och Varberg äger perioden, vilket inte är så konstigt då orken självklart minskar hos. Dock fortsätter V att slarva i de avgörande lägena, och många ggr blir vad som såg ut att kunna bli en giftig chans mer eller mindre ingenting.
Jim fortsätter storspela och visar stor trygghet längst bak, och utespelarna fortsätter spela väldigt smart efter de resurser vi har.
Varberg reducerar då vi för en gång skull går bort oss lite vid en spelvändning och en retur trycks in, och får en viss tändning. Som tur är tror jag den enda som tänkte ”oj, ska de vända nu?” var den spelare som inte spelade, dvs ”Vikarie-Coach”.
När även Davva försvinner helt från matchen pga av en smäll, och Houkko får kramp, så spelar vi plötsligt med 3 backar, och 2 kedjor.
När jag säger att vi går på 3 backar, ger Konkell är underbart svar, då han först säger något i stil med ”o fyfan” men sen lägger till ”okej, då kör vi” och verkar inte ens reflektera mer över att det kan bli tungt.
Underbart, kort och gott.
Vill ge cred till Varberg, då de tar ut målvakten redan då klockan står på 15 minuter. Att våga sig på sådant och inte vänta till de klassiska 2 sista minuterna tycker jag alltid är lite roligt att se.
De skapar ju ett mer eller mindre konstant tryck de efterkommande minuterna, men Jim tillsammans utespelarna, fredar sitt mål väl, och den där jätteheta chansen uteblir.
Många skott kommer från backplats, och med så mycket som 5 man framför mål, så är det många av skotten som inte ens når fram.
De som gör det viftar en trött Jim bort med bravur, och returerna vinner vi.
Tror Varberg är i vår zon från 15-18e minuter ungefär, men när vi väl får ut pucken tillslut så är det sedan ingen fara, och en otrolig glädje infinner sig när slutsignalen ljuder.

Skott 14-6
3-5 Spelvändning, vi tappar 3e gubben, som trycker in en retur.

Vad finns att säga om Varberg då?
Ja, de gör ingen bra match, det är jag överens med dem om. Tror säkerligen de kan mycket bättre. Det var mycket slarv, dålig inställning, uppenbart dålig stämning bland vissa i truppen osv.
Vi gör en mycket bra match. De gör en dålig.
Men att de inte är bättre, ja, det kan de bara klandra sig själva för.
En fundering är hur bra de är på att dra upp tempo i matcherna själva. I söndags klarade de inte av det.
Med 12 man är det självklart så att man försöker dra ner tempot, och det lyckades vi bra med. Kanske är det så att Varberg slog tillbaks Mölndal med klara 5-1 just för att de inte själva behövde dra upp tempot i den matchen.
Men vad vet jag?
Jag är säker på att de kommer vara revanschsugna när de möter oss i R-rinken senare i år, men jag kan lova att vi kommer vara beredda.
Sedan kan man väl säga något kort om deras målvakt, som på 2 perioder släpper 5 mål, på 13 skott.
Det är ju sådär, rent procentmässigt. Och nej, jag tycker inte han är speciellt bra. Ingen toppmålvakt i div3, av det jag sett.
Till hans försvar skall dock sägas att våra avslut denna kväll var oerhört bra. Inga direkt tavlor som killen gör direkt.
Så. Punkt.

Jag tycker om och tackar:
* Fenomenet Ramberget HC. – Att spela i ett lag, som match efter match visar en genomgående moral som jag sällan skådat är fantastiskt. Det är ju just att ingen faller ifrån i jobbet som är så imponerande. I Varberg fanns säkert flera spelare som slet som djur för att komma in i matchen, men vad hjälper det när det finns x antal som inte gör det, och vissa som verkade skita i allt totalt.
* Att många blundar för sina krämpor. Pontan kör på hela matchen, trots sin onda fot. Davva sliter tills han tillslut inte ens kunde gå i båset. Houkko får kramp, men gör sitt yttersta för att jobba bort den, och kan tillslut återigen entra isen.
* Hur vi hjälper varandra i båset. Det är positivt snack och det är bra att det finns lugna spelare, när ”coachen” är totalt tvärtom.
* Att höra att Peter sagt, om skadan, att tacklingen som gav honom skadan inte på något sätt var ful. Olyckliga skador händer tyvärr, och det är stort när man inte försöker skaffa en syndabock.
* Speciellt tack vill jag, med hela laget bakom mig, rikta till tjejen som på eget bevåg kom ner och frågade om vi hade någon som kunde köra Peter till sjukan, och i.o.m att vi inte hade det, var hon snäll nog och körde honom dit. Tusen tack!

Jag tycker inte om:
* Att se och framförallt höra coacher/tränare/ledare som inte kan bete sig mot sina spelare. Att skrika är en sak. Att kritisera är en sak.
Att totalt nedvärdera och idiotförklara (med just ord som idiot och dylikt) sina spelare, framför de andra spelarna, och dessutom skrika så högt så troligtvis varenda människa i hallen hör.
Vad sänder det för signaler till de ungdomsspelare som var på plats i hallen?
* Att så få spelare gillar att käka kexchoklad i periodpausen.
* Sen ogillar jag nog inte så mycket mer.

Så. Slutligen gillar jag att det inte finns någon trötthet, bara potential.
Det blev ju mer än en novell. Närmast en roman.

Tjena/

5 svar

09-11-04 | 23:58

Underbart Bella. Precis vad jag behövde innan läggdags, en mastig roman. Jag ger den 4 fåtöljer av 5 möjliga.

09-11-05 | 0:09

Helt underbart skrivet Erik.. Ack ja de är sant att den klena axeln inte ville vara med mer den matchen och ut gick. Detta trots ett bra tacklingar från den tidigare på matchen, ska ta ett pyskolog snack med den..

09-11-05 | 0:24

Underbar läsning Bella såhär på kvällskvisten när man ligger i soffan å är lite ovanligt het! Gillar de långa å utförliga referaten där du, likt bendelin i Nybro vikings, tar ned allt på en härlig havsbottensnivå och likt ett ekolod benar ut matchens händelser, alltfrån sjögräs till små sikar. Underbart!

09-11-05 | 0:33

Grymt Bella. En fantastisk hockeyroman!
4st Godismys för detta och 5st för insatsen i båset. :-)

09-11-05 | 14:12

Kul att läsa Erik!
Hård och rättvis! Hel och ren under… 😉
Förbannat tråkigt att man missade denna stormatch.

Lämna ett svar

* Namn, e-post och kommentar är obligatoriskt

Chalmers Blue

Ramberget HC

Tisdag 20 november 21:05